Klockan är bara 5 i 10 här, men i Sverige är det 24 december, julafton. Jag tycker att det ska bli jättekul att fira jul här, att få uppleva nya traditioner med min andra familj som jag tycker så mycket om. Det ska bli kul att se småtjejernas miner när dom öppnar sina paket fulla med squinkis och dock-kläder och det ska bli kul att köra tjejerna mot killarna i alla lekar med Daniel. Det ska också bli kul att laga julmiddag med Wendy och jag ska baka lussebullar. Jag ser fram emot julen jättemycket! 

 

Men ändå värker det lite i lillhjärtat mitt. Imorgon kommer jag inte sitta och trängas runt frukostbordet och med spänning äta gröten för att se vem som får mandeln. Jag kommer inte få massa God Jul sms av mina bästa vänner och jag kommer inte sitta och prata om allt mellan himmel och jord med Joakim. Jag kommer inte få lyssna till en stressad mamma och farmor i köket och jag kommer inte äta juleskum eller choklad från en paradisask. När jag har gjort mig i ordning kommer inte pappa titta på mig sådär som bara han kan, så att jag ser i hans ögon att han tycker att jag, just då, är bland det finaste han sett. Jag kommer inte bli irriterad för att pappa ska ändra ljudet på TVn mitt under Kalle Anka och jag kommer inte smygskratta åt farmor som inte kan vänta med att öppna sina paket. Inte heller kommer jag se Karl-Bertil Johnsson och inte kommer jag dricka julmust. Sen kommer inte kvällen avslutas med att mamma spöar skiten ur alla i TP eller att vi inte spelar klart för att någon vill gå och sova. 

 

En del av mig kommer sakna er så himla mycket, min käraste familj. Jag älskar er mest. God Jul.